Därför har Mauri Hermundsson blivit en av mina favoriter
Jag vet inte exakt när jag först fastnade för Mauri Hermundsson, men det var något med hans varma ögon, trygga närvaro och obekymrade sätt att prata med folk som fick mig att stanna upp. En man som är två meter lång och ändå lyckas vara ödmjuk, tillbakalutad och… ja, nästan lite blygsam – det hör inte till vanligheterna i tv-världen. Men det är just det som gör honom så älskvärd.
Jag som är van vid ständigt högljudda programledare som ska överrösta varandra blev verkligen tagen när jag första gången såg Mauri i rutan. Han var något annat. Något jag längtat efter.
Två meter lång – men aldrig mallig
Det går ju inte att komma runt det: Mauri är lång. Riktigt lång. Hela två meter. Han skojar ofta om sin längd själv, som att det är en liten egen värld han måste hantera. Bara en sån sak som att åka kollektivt, eller försöka vara diskret – det går ju inte riktigt när man är så lång. Men han gör det med sådan självdistans och humor att man bara kan le.
Jag minns särskilt ett tillfälle i ett av hans program där han försökte testa ett litet tält. Det var naturligtvis ett hopplöst projekt – benen stack ut, huvudet slog i taket – men han tog det med ro. Det är lite så jag uppfattar honom: lång, ja, men aldrig mallig. En jätte med hjärtat på rätt ställe.
Från Järna till hela svenska folkets vardagsrum
Mauri kommer från Järna, utanför Södertälje. Och även om han numera är ett välkänt namn i hela landet, så märks det att han bär med sig sin bakgrund. Han känns jordnära. Rötterna är kvar, trots att han hunnit bli programledare i flera av Sveriges mest populära program.
Hans resa började på YouTube med ”Uppdrag mat”, där han åkte runt och smakade på det mesta. Jag älskade att han vågade vara nyfiken, lite klumpig ibland, men alltid med glimten i ögat. Det fanns ett driv där – inte efter kändisskap, utan efter riktiga möten med riktiga människor.
Sedan dess har han lett program som ”Lego Masters Sverige”, ”Vad hände sen?” och till och med varit sidekick i Idol. Jag tycker det säger en hel del om hans mångsidighet. Det spelar liksom ingen roll om han intervjuar en kändis, bygger med legobitar eller äter myror – han gör det med samma nyfikenhet.
När det slog gnistor med Per Morberg
Det var förstås omöjligt att missa när han nyligen gjorde ett reseprogram tillsammans med Per Morberg. ”Mauri och Morberg – på en liten resa” hette det. Jag såg varje avsnitt. Tanken var briljant – två väldigt olika män i samma bil, på väg mot äventyr. Jag satt som klistrad.
Men det tog inte lång tid innan det började skava. Morberg är ju känd för att vara… tja, en aning intensiv. Och även om jag verkligen uppskattar hans karisma, så märktes det ganska snabbt att han och Mauri inte var en självklar match. Stämningen blev stelare, gliringarna vassare.
Till slut hoppade Morberg av. Det var nästan lite sorgligt, men jag måste säga att jag beundrade hur Mauri hanterade det hela. Han blev inte dramatisk. Inga utspel, inga hårda ord. Han bara fortsatte. Det, om något, visar vilken typ av människa han är.
En programledare man vill ha som vän
Det som verkligen får mig att gilla Mauri – på riktigt – är hans sätt att vara närvarande. Det spelar ingen roll om han intervjuar en superkändis eller en pensionerad glassbilförare – han tittar folk i ögonen, han lyssnar, han ställer frågor som inte känns inövade.
Han vågar också visa sig sårbar. Berätta om sin uppväxt, om sin längd som ibland varit ett hinder, om sin oro när kamerorna slocknar. Det gör honom inte svag – tvärtom. Det gör honom mänsklig.
Vad väntar i framtiden för Mauri?
Jag hoppas innerligt att vi får se mer av Mauri på våra skärmar. Kanske ännu fler dokumentärer? Eller varför inte ett matprogram i långsamt tempo, där han får sitta ner och verkligen prata med folk – inte bara jaga klick eller skapa virala ögonblick?
Jag tror att vi behöver mer Mauri i vårt medieklimat. Mer äkthet. Mer långsamhet. Mer hjärta.
Och ja – två meter lång eller inte – det som gör honom riktigt stor är hur han får oss andra att känna oss sedda. Och det, mina vänner, är något som är långt mer sällsynt än längd.