Konstiga namn i Sverige som faktiskt godkänts

Jag satt och slösurfade häromkvällen när jag snubblade över något som fick mig att lägga ifrån mig telefonen och säga ”va?” högt för mig själv. Det finns en person i Sverige som heter Potatis. Inte som smeknamn, inte som skämt, utan som riktigt, Skatteverket-godkänt förnamn. Det ledde mig ner i ett kaninhål av märkliga namn som jag inte kunde sluta läsa om, och det jag hittade var betydligt mer fascinerande än jag hade trott.

En enda Potatis i hela Sverige

Enligt SCB:s namnstatistik finns det exakt en person i Sverige som bär förnamnet Potatis. En enda. Och det gör det till ett av landets absolut mest ovanliga namn. Det som förvånar mig mest är inte att någon har det namnet, utan att Skatteverket faktiskt godkände det. Potatis är ju trots allt en rotfrukt, inte ett namn. Men uppenbarligen passerade det myndighetens granskning utan att stoppas.

Det fick mig att undra: finns det fler sådana namn? Och det gör det. Betydligt fler än jag hade föreställt mig.

Namn som faktiskt har godkänts

Jag grävde vidare i statistiken och hittade en hel samling namn som fick mig att höja på ögonbrynen. Det finns en flicka i Sverige som heter Svamp, två pojkar som heter Pucko och två flickor som heter Penna. En pojke heter Balle, tre flickor heter Bärs och fyra pojkar heter Porsche. Det finns till och med två flickor som heter Anus, en pojke som heter Kossa och sex pojkar som bär namnet Pung.

Jag satt och räknade och det rör sig om ungefär tjugo barn totalt som har fått namn som de flesta av oss skulle reagera på. Tjugo barn som varje första skoldag, varje läkarbesök och varje jobbintervju kommer att behöva hantera reaktionen som följer. Jag försöker föreställa mig hur det är att vara tolv år och höra sin lärare ropa ”Pung?” vid uppropet. Eller att presentera sig som Anus på en arbetsintervju. Det är inte omöjligt att leva med, men det kräver en tjockare hud än de flesta av oss har.

Hur kunde Skatteverket släppa igenom de här namnen?

Enligt Skatteverket gäller personnamnlagen (2016:1013) för alla namnval i Sverige. Skatteverket får inte godkänna ett förnamn om det kan väcka anstöt, om det kan leda till obehag för den som bär det, eller om det av annan anledning är olämpligt som förnamn. Det låter som ett ganska tydligt filter, men i praktiken verkar det finnas ett stort utrymme för tolkning.

Förklaringen till varför Skatteverket har godkänt namn som Pucko och Anus handlar troligen om flera saker. Vissa av namnen kan ha kommit in under den äldre namnlagen som gällde före 2017 och som ställde högre krav för att stoppa namn. Formuleringen var att myndigheten inte fick godkänna ett namn om det ”uppenbarligen” var olämpligt. Det lilla ordet ”uppenbarligen” gav ett större utrymme för udda namn att passera igenom.

Andra namn kan ha kommit in genom att personen fått sitt namn utomlands och sedan flyttat till Sverige. När man invandrar till Sverige behåller man sitt befintliga namn, även om det kanske inte hade godkänts för ett nyfött barn här. Det förklarar exempelvis varför 113 personer i Sverige heter Lucifer, trots att Kammarrätten 2020 slog fast att det inte kan godkännas som förnamn för nya ansökningar.

De mest kända namnen som stoppats

Om godkännandelistan är förvånande så är avslagslistan minst lika underhållande. Det mest berömda fallet i svensk namnhistoria är nog Brfxxccxxmnpcccclllmmnprxvclmnckssqlbb11116, som föräldrarna menade skulle uttalas ”Albin”. Det var 1996 och föräldrarna från Halland protesterade mot namnlagen genom att skicka in den 43 tecken långa bokstavskombinationen. Kammarrätten i Göteborg avslog ansökan, och när föräldrarna sedan försökte med enbart bokstaven ”A” fick de nej igen.

Sedan dess har Skatteverket nekat hundratals namnförslag genom åren. Bland de mer kända finns Superman, Pappa, Ikea, Lucifer, Kungen, Farmor, Allah, Judas och det fantastiska Tjottaplingplong. Bara under 2024 sa myndigheten nej till drygt 300 namnförslag, och under 2025 hade redan 19 namn fått avslag halvvägs genom året. Bland dem hittade jag namn som Tjocksteffe, Dansmus, Skägget, Chill-Britt och Jihad.

Det som slår mig är att vissa av de nekade namnen inte känns värre än de som faktiskt gick igenom. Varför säger Skatteverket ja till Pung men nej till Kungen? Eller godkänner Anus men stoppar Lucifer? Gränsdragningen verkar ibland mer godtycklig än man kanske önskar av en myndighet som ska skydda barns intressen.

Varför väljer föräldrar udda namn?

Trenden med ovanliga namn har vuxit under de senaste decennierna. Historiskt sett var svenska namnval ganska konservativa. Erik, Anna, Lars och Maria dominerade i generationer, och det var inte ovanligt att flera barn i samma klass hade samma namn. Det ledde till behovet av tilläggsnamn och smeknamn för att skilja folk åt.

Idag vill många föräldrar att deras barn ska sticka ut. Det är en naturlig reaktion i en tid där individualitet värderas högt och där sociala medier förstärker behovet av att vara unik. Problemet uppstår när önskan om unicitet går ut över barnets framtida välmående. Det är föräldrarna som väljer namnet, men det är barnet som ska bära det i sjuttio eller åttio år.

I vissa fall kan det dessutom handla om protest eller provokation riktad mot myndigheten snarare än ett genuint namnval. Fallet med Brfxxccxxmnpcccclllmmnprxvclmnckssqlbb11116 var uttryckligen en protest mot namnlagen, och det finns fler exempel på föräldrar som skickat in namn de vet kommer nekas, bara för att göra en poäng.

Vad säger lagen egentligen?

Personnamnlagen från 2016 ger Skatteverket uppdraget att pröva alla förnamnsansökningar. Myndigheten kan neka ett namn av tre anledningar: det kan väcka anstöt, det kan leda till obehag för bäraren, eller det är olämpligt som förnamn av annan anledning. Den tredje punkten täcker exempelvis namn som liknar efternamn, yrkestitlar eller företagsnamn.

I tveksamma fall kan Skatteverket dessutom begära yttrande från Institutet för språk och folkminnen. Bedömningen görs alltid individuellt, vilket innebär att myndigheten kan godkänna samma namn i ett fall och neka det i ett annat beroende på omständigheterna.

Det som skiljer den nuvarande lagen från den äldre versionen är att kravet har sänkts. Förr behövde ett namn vara ”uppenbarligen” olämpligt för att myndigheten skulle stoppa det. Numera räcker det att Skatteverket bedömer det som olämpligt. Det låter som en liten skillnad, men det ger myndigheten mer utrymme att säga nej. Trots det godkänner Skatteverket fortfarande de allra flesta namnförslag, och det är bara en liten bråkdel som får avslag varje år.

Hur påverkas man av ett udda namn?

Forskning visar att namn faktiskt påverkar hur vi uppfattar andra människor. Studier har visat att personer med ovanliga eller svåruttalbade namn kan ha svårare att bli kallade till arbetsintervjuer och att omgivningen oftare kopplar dem till negativa antaganden. Det innebär inte att ett ovanligt namn förstör ens liv, men det kan skapa extra hinder som andra slipper hantera.

Samtidigt finns det forskning som pekar i andra riktningen. Att bära ett unikt namn kan ge en starkare känsla av identitet och individualitet. Det kan dessutom göra att folk minns personen lättare och att man sticker ut i positiva sammanhang. Men det finns en gräns, och den gränsen går troligen vid namn som har en negativ betydelse eller som oundvikligen leder till skämt och kommentarer.

Jag tror att namn som Saga, Storm eller Luna fungerar utmärkt som ovanliga men ändå värdiga namn. Potatis och Pung hamnar däremot på andra sidan av den gränsen, åtminstone i min värld.

Framtidens namnlandskap

En intressant förändring är att SCB har slutat producera namnstatistik från och med 2024 och hänvisar istället till Skatteverket. Det gör det svårare att följa trender och ovanliga namn i framtiden, men det innebär inte att kreativiteten avtar. Varje år skickas tusentals namnförslag in, och de allra flesta godkänns.

Det jag funderar på är var gränsen borde gå. Jag tycker att föräldrar ska ha stor frihet att välja namn, men jag tycker också att barnets perspektiv måste väga tyngre än föräldrarnas kreativitet. Ett barn som heter Potatis har inte valt det själv. Det har föräldrarna gjort, och det är barnet som får leva med konsekvenserna varje dag i resten av sitt liv.

Det positiva är att man i Sverige kan byta förnamn hur många gånger man vill, genom en ansökan till Skatteverket. Det kostar 250 kronor och tar normalt bara några dagar. Så om lille Potatis en dag bestämmer sig för att han hellre vill heta Fredrik har han den möjligheten. Det känns åtminstone som en trygghet.

Men fram till dess undrar jag ibland: hur presenterar man sig egentligen på ett föräldramöte om man heter Pung?