Mob wife-trenden och varför jag inte gillar den

När jag hörde Therése Lindgrens tankar om Mob wife-trenden, var det som att hon satte ord på de känslor jag själv haft under året. Trenden har onekligen varit en stor del av modebilden 2024, där influenser från tv-serier som Sopranos och maffiaestetikens glamorösa värld har kommit att dominera allt från catwalks till sociala medier. Men det är svårt att ignorera de etiska och miljömässiga problem som denna trend för med sig, särskilt när det gäller användningen av päls.

Therése har varit mycket tydlig i sin kritik, särskilt mot användningen av päls, både nyproducerad och vintage. Och det är en kritik jag verkligen håller med om – inte bara från ett djurrättsperspektiv, utan också utifrån hållbarhetsfrågor.

Mob wife-trenden: En uppvisning i lyx och överflöd

Mob wife-stilen är en hyllning till maximalism. Stora pälskappor, leopardmönster, guldsmycken och dramatiska skönhetslooker är alla kännetecken på denna extravaganta stil som skriker självförtroende och makt. Det är en estetik som spelar på en nostalgisk känsla för 90-talets modeikoner och tv-serier som Sopranos, men som också har bidragit till ett uppsving i efterfrågan på en av de mest kontroversiella modeartiklarna – pälsen.

Therése Lindgren pekar särskilt ut hur normaliseringen av päls i denna trend är oroande, och jag kan inte annat än hålla med. I takt med att fler bär vintagepälsar ökar också efterfrågan på nyproduktion, något som går stick i stäv med de framsteg vi har sett de senaste åren inom djurrätt och hållbart mode.

Varför jag håller med Therése om pälsens problematik

Therése Lindgren beskriver användningen av päls som ”förkastlig”, oavsett om det handlar om nyproducerad päls eller vintage. Hennes poäng är att även om vintagepäls inte bidrar direkt till djurplågeri idag, så skapar efterfrågan på päls (även vintage) en marknad där nyproduktion kan öka. Ju mer trendigt det blir med päls, desto fler konsumenter kommer att vara öppna för att köpa nyproducerade produkter.

Detta är en viktig poäng, och ett argument som ofta glöms bort i diskussionen om vintage vs. nyproduktion. Bara för att något är vintage betyder det inte att det är helt oproblematiskt. Om vi fortsätter att göra vintagepälsar till modeikoner, riskerar vi att skicka signalen att päls är acceptabelt och glamoröst – och därmed ökar vi indirekt efterfrågan på nya pälsprodukter.

Therése lyfter också fram ett hållbarhetsperspektiv som jag tycker är värt att reflektera över. Nyproduktion av päls är inte bara djupt oetiskt från ett djurrättsperspektiv, utan det är också en miljöbov. Pälsindustrin bidrar till stora mängder vattenanvändning, kemikalieutsläpp och avfall. Det går helt enkelt inte att rättfärdiga pälsens existens i dagens modevärld, där vi har så många andra hållbara alternativ att välja mellan.

Argumenten för vintage och varför jag inte köper dem

Å andra sidan finns det de som, likt stylisten Theresa Skjolden, argumenterar för att använda vintagepäls är ett sätt att hedra djuret som en gång satt livet till. Skjolden menar att genom att använda gamla pälsar bidrar vi till ett hållbarare kretslopp där vi inte behöver producera nytt.

Även om detta argument har sin logik, tycker jag ändå att det brister på flera sätt. För det första, som Therése påpekar, skapar det en efterfrågan på en produkt som vi egentligen borde undvika helt. För det andra är det inte en självklar sanning att vintage alltid är det bästa valet för hållbarhet. Om vi fortsätter att glorifiera vintagepälsar, förlänger vi trenden och gör det svårare för framtida generationer att lämna pälsmodet bakom sig.

Vad vi kan göra istället

I dagens samhälle har vi tillgång till så många fantastiska alternativ som både är etiska och hållbara. Fejkpäls, återvunna material och veganska läderalternativ är bara några av de produkter som erbjuder samma känsla av lyx utan de negativa effekterna på djur och miljö. Jag tycker att det är viktigt att vi som konsumenter gör medvetna val och visar modeindustrin att vi inte längre accepterar djurplågeri och ohållbara produktionsmetoder.

Therése Lindgren är en stark förespråkare för djurrätt och hållbart mode, och jag beundrar verkligen hennes engagemang. Det är uppfriskande att se en så inflytelserik person stå upp för det som är rätt, även om det går emot en populär modetrend.

Min ståndpunkt

Jag har alltid varit intresserad av mode, och det är lätt att lockas av trender som Mob wife med sin dramatiska och glamorösa estetik. Men precis som Therése Lindgren anser jag att det finns en gräns. Att bära päls – oavsett om det är vintage eller nytt – är förkastligt ur både ett djuretiskt och ett hållbarhetsperspektiv. Det är dags att vi som konsumenter tar ansvar och väljer bort produkter som bidrar till lidande och miljöförstöring.

Det finns så många andra sätt att uttrycka sin stil på, utan att behöva stödja en industri som bygger på djurplågeri och exploatering. Och för mig är det viktigt att välja mode som inte bara ser bra ut, utan som också känns rätt i hjärtat.