Törstig hela tiden – vad beror det på egentligen?

Jag har alltid varit en kaffeälskare. Morgonen börjar inte utan minst två koppar, och efter lunch brukar jag unna mig en tredje. Det har varit en del av min rutin i många år nu. Men det var någon gång i höstas som jag började märka att något inte stämde. Jag kände mig törstig – inte bara ibland, utan hela tiden. Och jag menar verkligen hela tiden.

Jag kunde dricka ett stort glas vatten, och en kvart senare kändes det som om jag inte druckit något alls. Jag vaknade på nätterna och sträckte mig efter vattenglaset på nattduksbordet. Till och med när jag gick en promenad i höstsolen kände jag hur munnen blev torr efter bara några minuter. Det var konstigt och faktiskt lite oroväckande.

När kroppen försöker säga något

Först slog jag bort det. Jag tänkte att det säkert bara var en tillfällig grej. Kanske hade jag bara börjat dricka mindre kaffe, vilket min kropp protesterade mot (ironiskt nog). Eller så var det bara ett tecken på att hösten var extra torr i år. Men känslan av att vara konstant uttorkad försvann inte.

Som så många andra började jag googla symptomen. Det var ingen rolig läsning – diabetes var bland det första som dök upp. Sedan kom listor över möjliga orsaker: stress, njurproblem, mediciner, klimakteriet, vätskebrist, dålig kost… Jag blev lite snurrig i huvudet av allt. Men istället för att fastna i en spiral av oro bestämde jag mig för att faktiskt ta tag i det.

Vad kunde törsten bero på?

När jag började läsa på insåg jag att det faktiskt finns flera medicinska orsaker till att man känner sig törstig hela tiden. Här är några av de vanligaste:

• Diabetes (typ 1 och typ 2): Högt blodsocker får kroppen att dra ut vätska ur vävnaderna, vilket leder till att man blir ovanligt törstig. Det är ofta det första tecknet många märker av innan diagnosen ställs.
• Njursjukdomar: Njurfunktion som försämrats kan göra det svårt för kroppen att reglera vätskenivåerna, vilket leder till törst och frekvent urinering.
• Läkemedel: Vissa mediciner, särskilt vätskedrivande eller sådana mot högt blodtryck, kan orsaka ökad törst.
• Klimakteriet: Hormonförändringar kan påverka kroppens vätskebalans. Jag är själv i den åldern där kroppen förändras, så det var något jag behövde ta i beaktande.
• Sköldkörtelproblem: En överaktiv sköldkörtel (hypertyreos) kan påverka ämnesomsättningen och ge törst som ett av symptomen.
• Psykogen polydipsi: Ett mer ovanligt tillstånd där man dricker för mycket vatten utan att kroppen egentligen behöver det, ofta kopplat till psykisk ohälsa eller stress.

Det låter kanske skrämmande, men det viktiga är att inte hoppa till slutsatser – utan att ta symptomen på allvar och söka svar på rätt sätt.

Min första åtgärd: att observera

Jag började föra anteckningar i mobilen över vad jag drack och när. Inte för att räkna varje droppe, men bara för att se om jag kanske över- eller underskattade hur mycket vätska jag faktiskt fick i mig.

Det visade sig snabbt att jag drack massor – men mest kaffe, kolsyrat vatten, te med koffein och då och då ett glas vin till middagen. Väldigt lite rent vatten. Jag hade liksom inte reflekterat över det innan. Jag trodde att jag skötte mig, men i själva verket torkade jag nog ut kroppen mer än jag hjälpte den.

Samtidigt började jag titta på kosten. Mycket ost, skinka, färdiglagade soppor och en del bröd – med andra ord rätt mycket salt, utan att jag tänkt på det. Och salt, som vi vet, gör att kroppen ropar efter mer vätska.

Jag bad om hjälp

En vän till mig, som är sjuksköterska, sa att jag borde ta ett blodprov – mest för att utesluta diabetes eller andra underliggande orsaker. Så jag bokade en tid på vårdcentralen. Det kändes lite fånigt först – jag menar, vem går till läkaren för att man är törstig? Men jag är så glad att jag gjorde det.

Proverna kom tillbaka helt normala. Inga tecken på diabetes, sköldkörtelproblem eller något annat alarmerande. Lättad är bara förnamnet.

Små förändringar med stor effekt

Så jag började ändra mina vanor, steg för steg:

• Vatten varje dag: Jag ställde en glaskanna med 1,5 liter vatten på köksbänken varje morgon. Målet var att den skulle vara tom innan kvällen.
• Mindre koffein: Jag minskade kaffet från tre koppar om dagen till två, och bytte den tredje mot ett koffeinfritt örtte.
• Mindre salt: Jag började laga mer från grunden, använde örter istället för buljong och valde naturella nötter istället för saltade.
• Mer återhämtning: Jag försökte stressa mindre – med korta promenader, andningspauser och lite mindre skärmtid.

Efter bara ett par veckor märkte jag skillnad. Jag sov bättre. Jag vaknade inte längre på natten av att vara törstig. Min hud – som varit lite trött och glåmig – fick plötsligt lite mer lyster. Och det bästa av allt: jag kände mig piggare, mer i balans.

Vad jag har lärt mig

Att vara törstig hela tiden kan kännas som ett litet bekymmer. Men ibland är det just de där små signalerna från kroppen som betyder mest. Det handlar inte alltid om stora sjukdomar eller dramatiska förändringar – ibland är det bara kroppen som säger: ”Snälla, ta hand om mig lite bättre.”

Här är några saker jag tar med mig:

• Törst är inte alltid hunger eller vana: Ibland är det faktiskt bara kroppen som vill ha vatten, inte en kopp kaffe eller ett glas vin.
• Vanor smyger sig på: Man tror att man dricker rätt, men när man tittar närmare ser man mönstren som spökar.
• Lyssna innan det blir ett problem: Jag är glad att jag tog min oro på allvar i tid.
• Man behöver inte ändra allt på en gång: Små justeringar kan göra underverk.

En liten uppmaning från mig till dig

Så – till dig som läser detta och kanske själv känner igen dig i det jag beskrivit: ta en liten stund och fundera. Är du också törstig hela tiden? Dricker du tillräckligt med vanligt vatten? Har du blivit lite för van vid att alltid ha kaffe eller kolsyrat vatten i handen?

Det är aldrig för sent att göra små förändringar. Din kropp kommer att tacka dig.

Kram,
Johanna