När en mytomans lögner blev för många
Jag har alltid sett mig själv som en ganska tolerant människa. Lite för snäll ibland, kanske. Men det är så jag är. Jag vill tro gott om människor och ge dem en chans. Det här är en berättelse jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva. Men ibland behöver man skriva sig fri från något som varit tungt att bära.
Det handlar om honom. Om alla hans historier. Och om hur det till slut gick upp för mig att allt han berättade var lögn. I detta inlägg delar jag med mig av vad jag lärde mig om mytomani och hur jag tog mig ur en relation där verkligheten ständigt gled iväg. Om du dragit dig till funderingar och självreflektion kan du också läsa min artikel om personlighetstester, som handlar om hur vi förstår människor omkring oss.
Den där charmiga rösten
Vi träffades genom vänner. Han var den där som alltid hade något spännande att berätta. Han pratade om resor, sitt hemliga jobb inom säkerhetstjänsten, sina barn, sin tuffa barndom, sina otroliga insikter om livet.
Det var svårt att inte dras med. Han hade en röst som nästan vaggade in en i berättelserna. Och jag ville tro på honom. Kanske för att jag så gärna ville att någon äntligen skulle visa sig vara intressant och genuin.
Obs: Mannen i bilden ovan har inget med denna berättelse att göra.
Små sprickor i fasaden
Men ganska snart började jag märka hur detaljerna skiftade. En vecka hade han vuxit upp i Italien, nästa vecka var det Skottland. Ena dagen jobbade han med säkerhet, andra dagen var han heltidsförfattare, men jag såg aldrig något han hade skrivit.
Och hans dotter, som han ibland pratade varmt om, nämndes plötsligt inte alls. När jag frågade sa han bara att det var ”för jobbigt att prata om”. Det var som att försöka hålla i vatten. Inget gick att greppa. Jag började känna mig förvirrad, trött och också misstänksam.
Hjärtoperationen som aldrig hände
Det som verkligen fick allt att rämna var när han berättade att han skulle opereras akut för ett hjärtfel. Han skickade meddelanden som lät som något ur en film: ”Jag ligger inne nu. De kommer snart. Om jag inte hör av mig igen, så vet du varför.”
Jag blev livrädd. Jag satt uppe den kvällen, orolig. Men ingen hörde av sig. Och två dagar senare dök han upp igen, som om inget hade hänt. Inget ärr. Ingen svaghet. Bara nya historier. Där och då förstod jag. Det här var inte bara en man som överdrev för att göra sig intressant. Han var något helt annat.
Jag lärde mig ett nytt ord

Jag började söka. Läsa. Fråga runt. Och sakta men säkert byggde jag ihop pusslet. Han hade ljugit för fler. Om pengar, om relationer, om sin identitet. Någon hade till och med hjälpt honom ekonomiskt när han påstod att han fått sitt bankkonto kapat, vilket aldrig hade hänt.
Ordet som kom upp gång på gång var: mytoman. Det låter som något från en psykologibok, men det är mycket verkligare än så. En mytoman ljuger inte bara ibland. De ljuger som ett sätt att överleva. Deras verklighet är så genomsyrad av lögner att de själva ofta har svårt att se vad som är sant längre. Och det är just det som gör det så svårt att hantera dem.
Vad är mytomani egentligen?
Termen mytomani kommer från grekiskans mýthos (saga) och mani (galskap). Den kallas också pseudologia fantastica eller patologiskt lögnande på fackspråk. Termen myntades så långt tillbaka som 1891 av den tyske läkaren Anton Delbrück, som beskrev fenomenet i sin avhandling om ”den patologiska lögnen”.
Enligt Wikipedias artikel om mytomani är mytomani inte en självständig psykiatrisk diagnos utan ett symtom. Det betyder att den ofta är kopplad till någon annan underliggande problematik. Vanliga grunddiagnoser är emotionellt instabil personlighetssyndrom, narcissistisk personlighetsstörning eller antisocial personlighetsstörning. Ibland kan mytomani också kopplas till låg självkänsla, paranoia eller schizofreni.
Vad skiljer mytomani från vanliga lögner?
Vi ljuger alla ibland. Vita lögner, undanflykter, sociala fraser. Det är inte mytomani. Mytomani handlar om tvångsmässigt ljugande där personen ofta saknar självinsikt och inte själv förstår att den ljuger. Docent Mattias Lundberg vid Umeå universitet har förklarat det som ett slags tvångssyndrom där skillnaden mot andra tvångssyndrom är att de tvångsmässiga lögnarna ofta saknar självinsikt.
En mytoman har dessutom sällan något konkret syfte med sina lögner, som ekonomisk vinning. Det är där skillnaden mot bedrägeri kommer in. Bedragaren ljuger med ett klart mål. Mytomanen ljuger för att lögnerna har blivit en del av personligheten.
Tecken på att någon är mytoman
Här är några klassiska varningssignaler som forskare och kliniker brukar lyfta fram. Jag känner igen flera av dem från min egen berättelse:
| Tecken | Vad det innebär |
|---|---|
| Skiftande detaljer | Historier ändras subtilt mellan berättelserna, datum, platser och personer förskjuts |
| Dramatiska berättelser | Hjärtoperation, hemligt jobb, dramatisk barndom som är ovanligt extrema |
| Inget bevismaterial | Inga foton, inga personer som kan bekräfta, inga konkreta dokument |
| Vägrar konfrontation | Vänder snabbt situationen, lägger skuld på dig som ifrågasätter |
| Sympatigenererande | Berättelserna positionerar dem ofta som offer eller hjälte |
| Ekonomiska ”olyckor” | Bankkonto kapat, ID-stöld, plötsliga oväntade kostnader som behöver lösas akut |
| Inkonsekvent socialt nätverk | Du träffar sällan personer från deras ”tidigare liv” |
| Du känner dig förvirrad | Tröttheten och förvirringen i sig är ett av de tydligaste tecknen |
Det är viktigt att komma ihåg att enstaka tecken inte betyder mytomani. Vi alla berättar saker olika beroende på sammanhang, eller minns fel ibland. Det är mönstret över tid som avslöjar mytomanin.
Hur bemöter man en mytoman?
Det här är det jag önskar att någon hade sagt till mig tidigare:
- Lita på dina instinkter: Om något skaver, om du börjar känna dig förvirrad, ta det på allvar. Det är ofta det första tecknet.
- Försök inte ”avslöja” dem: Många mytomaner är skickliga på att vända situationer till sin fördel. Om du konfronterar dem direkt, riskerar du att bli ännu mer förvirrad eller få skulden kastad tillbaka på dig.
- Sätt gränser tydligt: Du behöver inte ”bevisa” något för att dra dig ur. Det räcker att du känner att du inte mår bra i relationen. Det är skäl nog.
- Ta hjälp om det behövs: Prata med någon du litar på. I vissa fall kan det till och med vara bra att kontakta psykolog, särskilt om relationen varit nära och långvarig.
- Skydda dig själv emotionellt och praktiskt: Lämna inte ut känslig information. Låt inte deras berättelser styra dina beslut.
- Dokumentera viktiga händelser: Behåll meddelanden, mejl och annan information som dokumenterar löften och påståenden. Det hjälper dig att hålla fast vid din egen verklighetsuppfattning.
- Bryt kontakten gradvis vid behov: Vissa mytomaner reagerar starkt när de förstår att de avslöjats. Att dra sig undan långsamt kan vara säkrare än en plötslig konfrontation.
Att gå vidare med både sorg och lättnad
Att lämna honom var inte lätt. Jag var inte kär, inte ens särskilt bunden. Men jag var fäst vid den bild han hade målat upp av sig själv, av livet och av vår relation. Att ta steget och erkänna för mig själv att allt var påhittat, det kändes som att förlora något. Samtidigt var det en lättnad.
Jag har blivit mer varsam sedan dess. Inte kallare, men jag lyssnar mer på mitt inre när något inte stämmer. Jag har lärt mig att det är okej att dra sig undan från någon som får en att må dåligt, även om man inte kan förklara exakt varför.
Till dig som misstänker att någon ljuger
Du är inte galen. Du inbillar dig inte. Det är lätt att börja tvivla på sig själv när man är nära någon som konstant förvränger verkligheten. Men du är inte ensam. Du har rätt att skydda dig. Att gå vidare. Och att tro på din egen upplevelse, även om ingen annan verkar förstå.
Det är okej att avsluta en relation utan att kunna förklara varje detalj för omgivningen. Det är okej att skydda sig själv. Och det är okej att bära med sig den lärdomen utan att bli bitter eller hård. Min önskan med den här texten är att någon annan som känner samma förvirring ska känna mindre ensam.
Vanliga frågor om mytomani
Vad är skillnaden mellan en mytoman och en lögnare?
En vanlig lögnare ljuger medvetet, för ett konkret syfte och med insikt om att det är en lögn. En mytoman ljuger ofta tvångsmässigt, ofta utan tydligt syfte, och saknar i många fall själv insikt om att det är lögn. Mytomanen kan till och med tro på sina egna historier.
Är mytomani en diagnos?
Nej, mytomani är inte en självständig psykiatrisk diagnos utan ett symtom. På fackspråk kallas det också pseudologia fantastica. Symtomet är ofta kopplat till andra grunddiagnoser som narcissistisk personlighetsstörning, emotionellt instabil personlighetssyndrom eller antisocial personlighetsstörning.
Hur vanligt är mytomani?
Det är svårt att säga exakt eftersom det finns lite forskning på området. Mytomaner saknar ofta sjukdomsinsikt och söker därför inte vård frivilligt. Forskning antyder dock att tvångsmässigt ljugande är relativt vanligt och drabbar både män och kvinnor. Det börjar ofta under ungdomsåren och diagnosticeras typiskt sett mellan 20 och 25 års ålder om personen någonsin söker hjälp.
Vad är pseudologia fantastica?
Pseudologia fantastica är fackspråket för det vi i vardagligt tal kallar mytomani. Det beskrevs först av den tyske läkaren Anton Delbrück år 1891 och betyder ungefär ”fantasifulla lögner”. Pseudologia kännetecknas av att personen konstruerar utförliga och dramatiska berättelser, ofta utan tydligt syfte annat än att fånga uppmärksamhet.
Kan en mytoman behandlas?
Ja, mytomani kan behandlas, främst genom kognitiv beteendeterapi (KBT) tillsammans med en psykolog eller psykiater. Behandlingen utgår från att öka personens medvetenhet om sitt beteende utan att direkt anklaga dem för att ljuga. I vissa fall används också mediciner som SSRI om grunddiagnosen är depression eller ångest. Behandling kräver dock att personen själv söker hjälp.
Hur märker man att någon är mytoman?
De vanligaste tecknen är skiftande detaljer i berättelser, dramatiska historier utan bevismaterial, brist på konkret socialt nätverk som kan bekräfta påståenden, sympatigenererande berättelser och en konstant förvirringskänsla hos den som lyssnar. Att du själv börjar tvivla på din verklighetsuppfattning är ofta det tydligaste tecknet.
Är mytomani samma som narcissism?
Nej, det är två olika fenomen. Narcissism är en personlighetsstörning som handlar om en uppblåst självbild och brist på empati. Mytomani är ett symtom som handlar om tvångsmässigt ljugande. De kan dock förekomma tillsammans, eftersom mytomani ofta är ett symtom på narcissistisk personlighetsstörning.
Vad ska jag göra om någon nära mig är mytoman?
Sätt tydliga gränser, dokumentera viktiga händelser, lämna inte ut känslig information eller pengar, och prata med någon du litar på. Om mytomanin orsakar dig psykisk ohälsa, kontakta en psykolog för din egen skull. Du kan inte tvinga någon annan att söka hjälp, men du kan skydda dig själv från konsekvenserna av deras beteende.
Kan man bli vän med en mytoman?
Det är komplicerat. En mytoman som inte söker hjälp kommer sannolikt fortsätta ljuga, vilket gör djupare vänskap svår. Vissa människor kan dock fungera med en mytoman om de håller relationen ytlig och inte investerar emotionellt eller ekonomiskt. För nära relationer som romantiska partnerskap eller bästa vänner är det dock ofta ohållbart i längden.
Är mytomani vanligare hos män eller kvinnor?
Den begränsade forskning som finns antyder att mytomani förekommer hos båda könen i ungefär lika utsträckning, även om manifestationen kan se olika ut. Män tenderar oftare att ljuga om makt, status och prestationer, medan kvinnor oftare ljuger om relationer, omsorg och hälsa. Detta är dock generella mönster och inte regler.
Hur lång tid tar det att komma över en relation med en mytoman?
Det är väldigt individuellt. Många beskriver att det tar månader till år att helt återhämta sig från en nära relation med en mytoman. Det handlar inte bara om att sörja relationen utan också om att återbygga sin egen verklighetsuppfattning och tillit till andra människor. Att prata med en terapeut kan korta läkeprocessen.
Vart kan jag söka hjälp om jag tror att jag eller någon nära är mytoman?
För svensk del kan du börja med 1177 Vårdguiden eller din vårdcentral. De kan hänvisa dig till en psykolog eller psykiatrisk mottagning. Vid akuta situationer kan du också ringa 1177 eller 112. Det finns även privata psykologer som specialiserat sig på personlighetsproblematik.

