När vardagen stannade av några små blåsor

Det började som en vanlig infektion: feber, trötthet och ett barn som hellre låg stilla än lekte. Jag är mamma till tre barn och har sett mycket – men när min yngste son sa att det ”brände i munnen” och grät även vid kallt vatten, blev jag orolig. Jag kikade in i hans mun och såg små, vita blåsor på tungan, insidan av kinderna och gommen. Dagen efter dök röda prickar upp på händerna – och då föll pusselbitarna på plats: höstblåsor.

Namnet lurar lite

Trots att det kallas höstblåsor kan barn drabbas när som helst på året. Namnet har hängt kvar eftersom sjukdomen ofta sprids just under hösten – när skolor och förskolor är igång igen och barnen är tätt tillsammans. Det är ett virus som orsakar det, oftast ett så kallat coxsackievirus. Eftersom flera olika varianter kan ge samma symptom, är det fullt möjligt att få höstblåsor mer än en gång.

Blåsorna i munnen – särskilt på tungan – var det som plågade vår son mest. Han kunde inte äta, knappt dricka, och varje försök att hjälpa honom slutade i tårar. Det var frustrerande att inte kunna lindra mer än tillfälligt.

När måste man vara hemma – och hur länge smittar det?

Smittsamheten är som högst under de första dagarna, innan eller samtidigt som blåsorna bryter ut. Viruset finns i saliv, snor, blåssekret och även i avföring – där det kan leva kvar i flera veckor.

Vi höll honom hemma tills han inte hade feber längre, blåsorna började torka ut och han orkade leka. Det tog ungefär en vecka. Då hade storebror precis hunnit smittas, förstås.

Det är ofta så i barnfamiljer – när ett barn precis blir friskt, börjar nästa visa symptom. Det är nästan som ett stafettlopp av vab.

Man tror att det räcker med en gång…

Men nej, höstblåsor kan komma tillbaka. Får barnet viruset en gång, betyder det inte att hen är immun mot alla framtida varianter. Det upptäckte vi den hårda vägen. Vår äldsta son blev sjuk bara tio dagar efter den yngsta – med färre blåsor i munnen men fler på fötterna och lite högre feber. Det var uppenbart att det inte var exakt samma förlopp, men fortfarande höstblåsor.

Vuxna är inte immuna

Jag hade ingen aning om att även vuxna kunde smittas – men det kan vi. Även om det är betydligt vanligare hos barn, finns det risk för att vuxna också får symptom. Jag själv fick en öm punkt på tungan, några små blåsor i gommen och kände mig febrig i ett par dagar. Det var inte jätteallvarligt, men obehagligt nog för att inse att jag borde vara försiktig.

Vi försökte hålla lite avstånd, tvättade händer konstant, bytte handdukar och sanerade så gott det gick. Men med tre barn i huset var det som att försöka stoppa ett vattenfall med en handduk.

Det som faktiskt hjälpte

Munblåsorna gjorde att sonen inte ville ha något. Vi testade yoghurt, smoothies, kall välling och glass – men det enda som funkade riktigt bra var att suga på isbitar. Vätska blev viktigast. Vi pausade tandborstningen några dagar, gav febernedsättande när han hade ont och försökte ge honom lugn och vila.

Vi sanerade så mycket vi orkade, men ibland får man acceptera att viruset redan är där – och fokusera på att barnen ska få vila och känna sig trygga.

Och sen vände det

Efter ungefär sju dagar var han sig själv igen. Aptiten kom tillbaka, blåsorna torkade ut och febern var borta. Det som känts så tungt några dagar tidigare var plötsligt bara ett minne.

Men jag ska inte sticka under stol med att jag själv var helt slut. Inte bara fysiskt, utan mentalt – det är en särskild sorts maktlöshet att se sitt barn ha ont utan att kunna ta bort det.

Har ni också varit där?

Har du också haft höstblåsor hemma? Hur klarade ni det? Fick du eller någon annan vuxen också symtom? Jag vill gärna höra – för jag vet hur värdefullt det är att läsa andras erfarenheter när man själv är mitt i det. Kommentera gärna. Du är inte ensam.