Florentine i Stockholm – en italiensk dröm eller flopp?

Jag älskar att gå ut och äta i Stockholm, särskilt när det kommer till italiensk mat. Så när jag och min man var ute efter en ny restaurangupplevelse i maj, föll valet på Florentine på Söder. Jag hade hört både ris och ros, vilket bara gjorde mig ännu mer nyfiken.

Det här är min personliga upplevelse – men jag har också tagit del av flera omdömen från andra gäster på Tripadvisor för att ge en så rättvis bild som möjligt.

Första intrycket: wow för inredningen

Vi möttes av en restaurang som verkligen vet hur man gör ett första intryck. Inredningen är galet härlig – färger, former och detaljer som skapar en känsla av både lekfullhet och elegans. Jag kände direkt att det här är ett ställe man gärna sitter kvar länge på.

Det här är något flera andra gäster också har nämnt, bland annat IngelaN som skrev på Tripadvisor: ”En galet härlig inredning som gör en glad.”

Det håller jag helt med om. Atmosfären får från mig ett klart godkänt betyg – och enligt gästbetygen där ligger just atmosfären på 3,9, vilket är högst av alla kategorier.

Menyn – italienskt med tvist

Vi började med att dela på en carpaccio – och jag kan bara säga wow. Så tunn, så smakrik, så fräsch. Det visade sig också vara ett av de mest hyllade inslagen på menyn. IngelaN skrev vidare: ”Carpaccion va den bästa jag någonsin ätit.”

Och jag är benägen att hålla med. Det var kvällens höjdpunkt för mig.

Till varmrätt valde jag en pizza medan min man testade deras Carbonara. Min pizza var riktigt bra – frasig deg, smakrik tomatsås, men lite snålt med topping. Min man var dock mindre nöjd med sin rätt. Baconet, eller snarare fläskbitarna, var stora och fettiga. Precis som en annan gäst uttryckte det: ”Den innehöll fläskbitar stora som dominobrickor som bestod av 90% fett.”

Vi förstod snabbt att köket har sina toppar och dalar – beroende på vad du beställer.

Vad kostar det att äta på Florentine?

Florentine är inte den billigaste restaurangen i Stockholm – men det är heller inte vad jag förväntar mig när jag går hit. För mig handlar ett restaurangbesök inte bara om maten, utan också om atmosfären, servicen och känslan. Och allt det där kostar.

Här är några exempel från menyn som ger en uppfattning om vad jag fick räkna med:

• Pizzor kostar mellan 185 och 249 kronor. En klassisk Margherita ligger på 185 kr, medan en lyxigare variant som Mortadella e Pistacchio går på 249 kr.
• Pastarätter som Linguine Gamberi och Pappardelle Ragù ligger mellan 235 och 295 kronor, medan deras special-carbonara (serverad i en hel ost) kostar 249 kr per person – för två.
• Kötträtter som Tagliata di Manzo kostar 365 kr, och om jag hade velat slå på stort fanns en 700g Bistecca Fiorentina för hela 895 kr.
• Smårätter och förrätter varierade från 45 kr för focaccia till 189 kr för tonfisktartar eller tryffelcarpaccio.
• Cocktails låg vanligtvis mellan 135 och 175 kr, med några signaturdrinkar för två som kostade upp till 295 kr.

Så ja – Florentine är helt klart ett ställe där man gärna spenderar lite mer. Men då vill jag också att det känns som en upplevelse. Och det gjorde det, i alla fall delvis.

Efterrätten – missa inte profiterolen

Det fanns dock ett stort lyft på slutet: profiterolen. Jag vet inte vad de gör med sin grädde och chokladsås, men det var ljuvligt. FoodChamp skrev på Tripadvisor att det var ”bland det bästa i dessertväg jag testat”, och jag håller helt med. Jag drömmer redan om den igen.

Vi testade även en av deras signaturdrinkar som efterrätt – något konceptet gärna lyfter fram. Tyvärr var den ganska smaklös och vattnig. Ett annat omdöme beskrev det som:
”Den andra kändes mest vattnig och var heller inte god.”

Så: välj hellre en klassisk dessert än att experimentera med drinkarna här.

Servicen – ojämn och ibland rörig

Och här kommer vi till kvällens svagaste punkt: servicen. Det började bra – vi blev välkomnade med leenden och fick snabbt ett bord. Men efter beställning tog det ovanligt lång tid att få in både för- och varmrätt. Personalen var trevlig men verkade stressad och ibland förvirrad. En gäst skrev: ”Nu är det dåligt utbildad och klumpig personal som pratar dålig svenska som arbetar där.”

Det är hårda ord, men tyvärr inte helt taget ur luften. Betyget för servicen ligger på 3,6, vilket känns rättvist – det är inte katastrof, men det finns mycket att jobba på.

Lokalen – varför sätta oss vid köket?

Det fanns en detalj som störde: vi fick ett bord precis vid ingången till köket. Det sprang personal förbi hela tiden, vilket gjorde det svårt att slappna av. Jag såg sedan att en annan gäst upplevt exakt samma sak: ”Vi placerades alldeles vid ingången till köket… jag tror att vi nästan var de enda gästerna.”

Det fanns gott om plats i restaurangen, så det kändes märkligt.

Och ja – flugorna. Det var inte ett stort problem för oss just den kvällen, men jag såg fler som klagade på just det: ”Vi var tvungna att vifta bort småflugor hela tiden… den vita väggen var full av flugor.”

Inte direkt något man vill ha som sällskap till sin pasta.

Summering – är Florentine värt ett besök?

Florentine är ett ställe med stora ambitioner – och delvis levererar de. Inredningen och atmosfären är toppklass. Vissa rätter, som carpaccion och profiterolen, är magiska. Men ojämn service, dåligt tillagade kötträtter och tveksamma detaljer drar ner helhetsintrycket. Och det märks också i betygen från Tripadvisor:

• Genomsnittligt betyg: 3,5 av 5 (80 recensioner)
• Utmärkt: 28
• Bra: 18
• Genomsnittlig: 10
• Dålig: 15
• Hemsk: 9
• Mat: 3,1
• Service: 3,6
• Standard: 3,3
• Atmosfär: 3,9

Det är med andra ord en restaurang med höga toppar och djupa dalar.

Själv skulle jag gå tillbaka – men bara om jag är sugen på deras carpaccio eller profiterole, och om jag orkar chansa lite. För helt ärligt är det för dyrt för att man ska riskera att få en fläskbitar-i-carbonaran-upplevelse igen.

Mitt slutpoäng?

3 av 5. Vackert yttre – men med några skönhetsfläckar.