Jag saknar Charlotte Perrellis blogg på Damernas Värld
Jag saknar Charlotte Perrellis blogg: Ett personligt farväl
Den 31 mars 2024 satte Charlotte Perrelli punkt för sin blogg på Damernas Värld, och jag måste erkänna att det känns som slutet på en era. Charlottes blogg har varit en del av mitt liv i många år, och nu när hon valt att lägga ner är det svårt att inte känna en viss tomhet. Det är som att förlora en vän som man har delat så många stunder med – en vän som har bjudit in till både glädje och svårigheter, och som har visat att livet som artist och mamma kan vara både glittrigt och utmanande.
Jag har följt Charlottes blogg sedan hennes tid på Aftonbladet, där hon redan 2008 var en pionjär inom bloggandet. På den tiden var bloggar ett av de främsta sätten att följa sina favoriter, och Charlotte var en av de mest lästa. Hennes inlägg gav oss läsare en unik inblick i hennes liv bakom scenen – något som på den tiden inte var lika lättillgängligt som idag, när sociala medier som Instagram och Facebook dominerar. Jag minns hur spännande det var att läsa om hennes Melodifestivalvinster, hennes skivinspelningar och allt det andra som formade hennes liv som artist.
Men det var inte bara stjärnglansen som fick mig att återvända till Charlottes blogg. Det var hennes personliga ton, hennes ärlighet och hennes förmåga att dela med sig av både toppar och dalar. Hon bjöd in oss i sitt hem, vi fick vara med när hon bakade med barnen, när hon renoverade hus, och när hon gick igenom de mer utmanande delarna av livet. Det var som att få vara en del av hennes vardag, och jag kände mig ofta stärkt av hennes positiva attityd, även när livet inte var perfekt.
Charlotte har alltid varit öppen med att bloggandet har förändrats. Hon skrev i sitt sista inlägg att bloggandet idag känns aningen omodernt, och att antalet läsare inte är som det en gång var. Trots det har jag alltid uppskattat bloggens format – möjligheten att verkligen sätta sig ner och läsa hennes tankar, långt bortom de snabba inläggen på sociala medier. Det var en plats där Charlotte kunde utveckla sina berättelser och ge oss mer av sitt liv än vad några få bilder och korta texter kan förmedla.
Att hon valde att stänga ner kommentarsfunktionen efter en obehaglig incident är något jag verkligen förstår. Att vara så öppen och dela så mycket av sitt privatliv har ett pris, och ibland kan det priset bli för högt. Men trots dessa utmaningar har Charlotte alltid fortsatt att vara närvarande för sina läsare, och det är något jag verkligen beundrar henne för.
Det som gör att jag saknar Charlottes blogg mest är nog känslan av närhet och det genuina bandet hon byggde upp med oss läsare. Hon fick oss att känna oss som en del av hennes resa, och varje inlägg kändes som ett samtal mellan vänner. Även om hon nu finns kvar på Instagram och Facebook, känns det som att något speciellt har gått förlorat. Bloggen var en plats där Charlotte delade sina tankar på ett sätt som jag kommer sakna.
Jag är så tacksam för alla de år hon har delat med sig av sitt liv och sina upplevelser. För mig var hennes blogg mer än bara underhållning – det var en påminnelse om att vi alla går igenom våra egna resor, och att det är okej att vara mänsklig, sårbar och ofullkomlig. Jag önskar Charlotte all lycka i framtiden, och jag ser fram emot att fortsätta följa hennes äventyr, även om det blir på ett annat sätt.
Tack, Charlotte, för alla dessa år och för att du lät oss vara en del av din värld. Din blogg kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, och jag är säker på att jag inte är ensam om att känna så.