Daniela Rathana

Jag minns första gången jag hörde Daniela Rathana. Det var ”Kyss!” som spelades på radion och jag tänkte: vem är det här? Rösten var rå och självsäker, texten var rolig och personlig, och det lät inte som någon annan svensk artist jag hade hört. Sedan dess har jag följt hennes resa, och det har varit en resa som verkligen har accelererat de senaste åren.

Från körsångerska till Grammis

Daniela Rathana föddes den 11 februari 1996 och växte upp i Akalla i norra Stockholm. Hon bodde där från att hon var fyra till sexton år, och stadsdelen har format henne på ett sätt som tydligt genomsyrar hennes musik. Innan hon blev ett namn som alla kände till arbetade hon som körsångerska åt några av Sveriges största artister, bland andra Zara Larsson, Sabina Ddumba och Seinabo Sey. Det var ett jobb som visserligen gav henne erfarenhet och kontakter, men det var inte där hon ville stanna.

2020 släppte hon sin debut-EP ”Halva vägen fri” och fick genast uppmärksamhet. Samma år nominerades hon till två Grammis, för Årets nykomling och Årets musikvideo. Det var en stark signal om att något stort var på väg.

Debutalbumet ”Rathana Club” kom 2021 och det var det som verkligen förändrade allt. Albumet vann Grammis för Årets pop 2022, och samma år fick Daniela utmärkelsen Årets textförfattare på Musikförläggarnas Pris. Det är en kombination av erkännanden som få svenska artister har fått så tidigt i karriären.

Jag lyssnade igenom albumet flera gånger under den perioden och det som fastnade var att varje låt kändes som en berättelse snarare än en vanlig poplåt. ”Farstaglitter” och ”Havanna” hade en värme och äkthet som jag saknade i mycket annan svensk pop. Det märktes att hon hade något att säga, inte bara något att sjunga.

Namnet Rathana

En sak som jag tycker gör Daniela extra intressant är historien bakom namnet. Rathana var det namn som hennes mamma fick på ett barnhem i Thailand i slutet av Vietnamkriget. Mamman adopterades sedan till Sverige och växte upp i en vit, kristen familj med kopplingar till Frälsningsarmén. Den upplevelsen av rotlöshet och identitetssökande har påverkat Daniela djupt, och hon har valt att bära mammans barnhemsnamn som sitt artistnamn. Det är hennes sätt att hedra sin mammas historia och samtidigt utforska sin egen identitet genom musiken.

Danielas pappa är jazzmusiker och trumpetare, och båda föräldrarna arbetar idag som musiklärare. Musiken fanns alltså i familjen långt innan Daniela bestämde sig för att göra den till sitt yrke. Förutom Daniela består familjen även av småbröderna David och Oliver.

Håkan Hellströms förband och festivalsuccéer

Sommaren 2023 tog Danielas karriär ytterligare ett kliv när hon agerade förband åt Håkan Hellström på Ullevi. Det var spelningar som slog publikrekord i Skandinavien, och att stå på den scenen inför tiotusentals människor befäste hennes position som en av Sveriges mest spännande liveartister. Samma år nominerades hon till Guldmicken på P3 Guld.

Det som däremot slår mig med Daniela som liveartist är att hon har en scennärvaro som är svår att beskriva i text. Hon äger scenen på ett sätt som känns naturligt och ohämmat, med en blandning av humor, sårbarhet och ren energi. Det är inte förvånande att festivalarrangörer har stått i kö för att boka henne. Under sommaren 2025 spelade hon bland annat på Way Out West och Malmöfestivalen, och recensionerna var genomgående positiva.

Where Strippers Go To Die

I april 2025 släppte Daniela sitt andra album, ”Where Strippers Go To Die”. Oskar Linnros producerade albumet, och det är ett mer introspektivt och personligt verk jämfört med debuten. Daniela utforskar teman som ånger, självreflektion och personlig utveckling, med en blandning av elektronisk pop och känslosamma texter.

Jag märkte direkt att det var en mognare skiva. Debuten hade en lekfullhet och energi som kändes som en fest, medan det nya albumet snarare känns som samtalet efteråt. Det är modigare och mer sårbart, och jag tror att det är det som gör det så starkt. Hon visar sidor av sig själv som inte alltid är snygga eller bekväma, och det kräver mod.

Albumet fick stor uppmärksamhet och en Grammis-nominering i kategorin Årets pop 2026. Det är en imponerande prestation, särskilt med tanke på att hon redan vann samma kategori med sitt förra album. Att Grammis-juryn uppmärksammar henne igen visar att hon inte bara hade en lyckad debut utan att hon fortsätter att utvecklas som artist.

Bland de mest omtalade låtarna från albumet finns titelspåret ”Where Strippers Go To Die” och ”Pad Thai”. Daniela har också samarbetat med andra artister, bland andra Jireel på låten ”Drömfångare” och norska Ramón på ”Henda i været”. Internationellt väckte hon uppmärksamhet redan 2022 när Stormzy samplade hennes debutsingel ”Nu till livet” i sin låt ”My Presidents Are Black”. Det är en koppling som visar att hennes musik når utanför Sveriges gränser.

Relationen med Anis Don Demina

Under hösten 2024 började rykten spridas om att Daniela hade hittat kärleken i tv-profilen och Youtubern Anis Don Demina. Det hela startade efter att Daniela gästade hans Youtube-kanal, och många tittare tyckte sig se en speciell kemi mellan dem. Lite senare under hösten dök dessutom en video upp där de kysstes.

Paret valde att hålla relationen privat under flera månader, men i februari 2025 bekräftade Anis till slut relationen i radioprogrammet NRJ Morgon. På frågan om vem som är den bästa svenska liveartisten svarade han: ”Jag är partisk men jag tycker att min flickvän Daniela Rathana är ostört bäst.”

Under sommaren 2025 syntes paret tillsammans offentligt vid flera tillfällen, bland annat i samband med Allsång på Skansen där båda medverkade som artister. Daniela och Anis pratade öppet om sin relation i en Youtube-video där de berättade att de hade försökt hålla den hemlig i början, men att det inte gick särskilt bra.

I februari 2026 uppstod dock spekulationer om att paret hade gjort slut. Anis gratulerade inte Daniela offentligt på hennes 30-årsdag, och de slutade följa varandra på Instagram. Enligt Modette har paret dessutom flyttat isär. Daniela svarade fåordigt på frågor om situationen, och i skrivande stund är deras relationsstatus oklar.

Stil, musik och vad som gör henne unik

Det jag gillar mest med Daniela Rathana är att hon inte försöker vara någon annan. Hennes musik är personlig på ett sätt som känns äkta, inte fabricerat. Hon skriver om sina egna erfarenheter, sina misstag, sin ångest och sin glädje. Det finns en ärlighet i texterna som saknas hos många andra svenska popartister.

Hennes stil blandar modern pop, R&B, soul och klubbmusik, men den kategoriseringen gör inte riktigt rättvisa åt vad hon faktiskt gör. Det finns nämligen en rålhet och humor i hennes musik som gör att den sticker ut. Låtar som ”Farstaglitter”, ”Fuck ditt liv” och ”Havanna” rör sig fritt mellan genrer och stämningar, och det är just den friheten som gör hennes musik intressant.

Modemässigt har hon också skapat sig ett eget uttryck. Hennes klädval på scenen och i media är ofta djärva och utmanande, och hon har därmed blivit en stilikon för en generation som värderar autenticitet över perfektion.

Framtiden

Under sommaren 2026 har Daniela inbokade spelningar på bland annat Liseberg och flera stora festivaler. Med två kritikerrosade album, en Grammis-vinst, en Grammis-nominering och en ständigt växande fanbas är hon utan tvekan en av de mest intressanta artisterna i Sverige just nu.

Det jag ser fram emot mest är att se vart hon tar sin musik härnäst. Varje album har varit en utveckling, och om det mönstret fortsätter har hon fortfarande mycket kvar att visa. Det som gör mig extra nyfiken är samarbetet med Oskar Linnros, som tydligt har påverkat hennes sound i en ny riktning. Om hon fortsätter utforska den mörkare, mer introspektiva sidan kan nästa album bli riktigt starkt.

Daniela Rathana är bara 30 år och hon har redan uppnått mer än de flesta svenska artister gör under en hel karriär. En Grammis-vinst, en Grammis-nominering, förband åt Håkan Hellström på Ullevi, internationell uppmärksamhet från Stormzy, och en fanbas som växer för varje spelning. Det ska bli spännande att följa nästa kapitel. Jag har en känsla av att hon bara har börjat.